Ett, två, tre.. Tre månader?! Jag erkänner att det är med fingrarnas hjälp jag blir varse om att tiden passerat mig med en rasande hastighet. Det känns som det var igår jag stod med vit färg upp till armbågarna och träningsvärk i hela kroppen, men en hel sommar har jag nu levt mitt torpaliv. Och som jag älskar det! Tänk, idag har jag svårt att förstå hur jag lyckades bo i en lägenhet inne i Vårgårda i hela tre år. Hur överlevde jag naturens frånvaro? Vad gjorde jag utan den tystnad, som bara infinner sig ute på landet? 

 

Nåväl. Nu är jag där jag hör hemma. Och förhoppningsvis kommer jag ha tid, ork och lust till att vara lite mer produktiv här. Jag har ett huvud sprängfyllt av idéer, tankar och åsikter. Det handlar bara om att kunna bena upp det hela en aning, för att inte allt skall bli ett enda virrvarr. Bjuder tills dess på en köksbild. Och ja, det ser lite annorlunda ut idag vill jag lova.