Lönsamt skogsbesök
Kylskåpsrens (eller hur man lagar soppa på en spik)
Mässande om matmässa
Har precis tänt i spisen och satt mig till rätta. Pustar ut efter dagens besök på Mitt kök-mässan i Göteborg. Får först och främst gratulera Karoline Jönsson till vinsten av det stora matbloggspriset. Hon driver den vackra och inspirerande bloggen Gröna Skafferiet, och är helt klart en värdig vinnare. Redan i bilen på väg ner till mässan tillönskade jag henne segern. Glad blev jag också över att Annika Ingemarsson från Smaskens.nu fick en hedersvärd förstaplats inom kategorin matprisets Hall of fame 2012. Varje enskilt inlägg är en fröjd att läsa och begrunda. Kloka ord och fantastiska recept.
Lunchen intog jag under bästa möjliga omständigheter. Bara några meter bort satt nämligen hela juryn, bland annat bestående av Jan Hedh, för SM i Mathantverk samlad runt ett flertal bord. Det provades allt från ostar och bröd till marmelader och rökta fiskar. Och vilken underhållning! Det är otroligt rogivande att sitta och titta på alla dessa kännare. Det smakas, blundas, luktas, diskuteras och funderas. Jag följer med spänning vilka som kommer koras som vinnare, då dessa presenteras under morgondagen. Trevligt sätt att låta hårt arbetande och djupa kunniga människor hedras.
Med hem fick jag två välsmakande flaskor balsamvinäger, varav den ena med fikonsmak. En bit rökt älghjärta inhandlades för att göra helgen lite mer delikat. Allt om mats julkokbok fanns att köpa till bra pris, så nu kan jag påbörja projektet jul 2012. Därtill en hög med lektyr, för inspiration kan jag aldrig få för mycket utav.
Uppfylld, men ändock lätt utmattad efter dagens alla intryck, inser jag vad det är mitt hjärta slår extra starkt för. Här finns en möjlighet att dra nytta av min säregenhet och mitt egensinne. Det är inom mathantverk av något slag jag vill verka och brinna.
Reklammåndag
Tid, vart tar den vägen?
Ett litet hej
Lite av varje, det är så ledordet för den här bloggens blivande och varande lyder. I och med den stundande storslagna förändringen i mitt liv som snart kommer träda i kraft, ser jag det i laga ordning att ge det virtuella skrivandet nytt spelrum. Ett litet utrymme för tankar och funderingar samt ett stycke återgivning av vad som händer och sker i mitt vardagsliv. Allt enligt mina premisser, och främst i egennyttigt intresse.
Jag är en sensitiv person, vilket påverkar mitt liv genomgripande men i varierad omfattning. Dock är väl det enda väsentliga i det här sammanhanget, att det föranlett mina två främsta intressen; inredning och matlagning. Jag gillar att skapa. Att initiera, följa och vara delaktig i en kreations utveckling. Den gemensamma nämnaren för inredning och matlagning är just att de båda två alstrar denna utvecklingsprocess. En tanke som blir ett görande, därpå ett efterföljande resultat. Vari min inredningsstil placerar sig för genre lämnar jag åt envar att bedöma. Jag vet vad jag gillar när jag ser det; känslan är obetalbar. Däremot har jag en mer bestämd uppfattning gällande maten. Jag vurmar för det naturliga och vällagade. Mat i säsong. Och jag vill undvika tillsatser, äta sådant som gör gott både för mig och miljön. Och mer om detta kommer att komma, var så säker.
Men nu till den stora förändringen som föranlett detta bloggprojekt: Jag har blivit med torp! Ett svartmålat litet hus med sjöutsikt, nästgårds med det hus där jag framlevde mina första tjugo år. Det är nämligen så att jag nu i dagarna ämnar återvända till landsbygden, efter en treårsperiod som bosatt i tätorten. Men mycket närmare beskrivning ger jag inte, eftersom jag från och med nu lever i symbios med detta lilla hus. Varje sekund framöver kommer präglas av torpets existens, så även denna blogg. Och ingen skulle kunna vara lyckligare än jag. Detta är början på resten av mitt liv!
Och just ja, en liten kort presentation: Mitt namn är Anna och tillhör generationen åttiotalisterna. Lever på den mindre landsorten Vårgårda, i Västergötland. Trivs med att andas naturluft. Har en fin familj bestående av en mamma, en pappa och två syskon som jag värderar högst av allt i livet. Därtill ett par fina vänner som förgyller vardagen. Och nu ett torp. Vad mer kan jag begära?
